Carl Johan Rehbinders fotografiska dagbok
En liten cykeltur med lilla familjen – så kan det bli när man suttit inne en stor del av dagen, och behöver komma ut för att få lite frisk luft. Det blev en tur till Söderbysjön och hem igen. Disa orkade inte cykla hela vägen, så då fick hon sitta bak på Jennies cykel. Men bitvis hängde hon med jättebra!
Igår dog Dario Fo, som 1997 fick Nobelpriset i litteratur. Idag avslöjades att Bob Dylan får årets Nobelpris i litteratur. För mig är Dylan inte särskilt angelägen – men Dario Fo är det i allra högsta grad. En teaterman, berättare, gycklare, clown, bråkmakare, pedagog, upplysare, kulturbärare. Så jag sitter här med en bok och en espresso, och tittar på YouTube-klipp med Dario Fo – intervjuer, framträdanden m.m.
Dario Fo var en STOR inspiratör och teaterman av guds nåde. En av de verkligt unika personligheterna. Jag finner också till min stora förtjusning att han har väldigt mycket gemensamt med min superguru Keith Johnstone – teatern, maskerna, improvisationen, pedagogiken och mer därtill. Jag inser också än en gång hur viktig teatern är för mig. Det börjar fan bli dags att regissera något igen. Kanske en pjäs av Dario Fo?
Craaaazy Man! Hemmastudio och Photoshop är roligt att leka med.
Ibland behöver man glass. Jennie, jag och Disa tog en liten utflykt till stan för att göra några ärenden, och ett av dessa ärenden var att köpa kaffebönor på Sosta – samt att det förstås ingick i planen att dricka kaffe och äta glass. Disa vill förstås alltid ha en rosa glass. Smaken är underordnad färgen. Och så fick det bli. Det är underbart att iaktta hennes djupa koncentration och fokus, med vilken hon tar sig an den fina glassen…
Bäskvirke! Maja, en av mina finaste vänner, har malört i sin trädgård vid sitt hus i Värmland. Idag fick jag ett rejält fång med oerhört vacker malört av henne, så nu kan jag återigen göra några flaskor av min legendariskt goda bäsk. Finaste malörten jag har sett på mycket länge! Fina blommor och blad, som nu ligger i brännvin för att spädas ut om några månader. Mums!
För några år sedan brann det många bilar i Bagarmossen och Skarpnäck. Sen var det lugnt ett tag, men nu har det börjat igen. Det känns så meningslöst. Jag förstår inte riktigt tjusningen i att förstöra enskilda medborgares privata egendom. Men det kanske är jag som är för gammal? Dumt är det i alla fall.
Jag måste erkänna att jag blir lite orolig för min fina hippiebuss. Om någon skulle få för sig att bränna upp min Mercedes så kan jag köpa en likadan för försäkringspengarna. Men om någon skulle få för sig att elda upp Blixten skulle jag bli väldigt ledsen. Det är liksom en helt annan sak. Jag tycker bara att det är tråkigt att man ska behöva oroa sig för sådant.
Det blir höst – även för en Ferrari med sufflett. Löv faller på motorhuvar – även på en Ferrari med en högpotent italiensk V12-motor under huven.
Där stod en hund. Jag skulle bara handla lite på ICA. Men något fångade mig med den här lustiga boxern, som bara stod där alldeles stilla och bara glodde.
Bulle i ugnen – en vän till mig är i välsignat tillstånd för andra gången, och tycker om sin vackra gravidmage. Jag tycker också om hennes mage, och ville därför fotografera den – och det fick jag! Så det blev några väldigt fina bilder.
Stockholm by night – med medvetet kalibrerad oskärpa. Det är skönt att ibland stänga av all automatik i kameran, och köra allt manuellt – inklusive autofokus. Jättebra funktion för mig som är lite lat, men lättja kan göra att man tappar en del kreativitet.
År 55 