30 augusti 2017

Calle hippie

Over and out. Så har jag nu nått slutet på detta årsprojekt. Idag fyller jag ju faktiskt 55, och går därmed in på mitt 56:e år i livet. Så detta är sista bilden i denna fotografiska dagbok.

Det är nu tredje gången jag kört ett sånt här fotografiskt årsprojekt. Det började med År 44, som jag drev från den 30 augusti 2005 till den 30 augusti 2006. Namnet kom av att jag började på min 43:e födelsedag, då jag ju faktiskt också påbörjade mitt 44:e levnadsår. Sen gjorde jag om samma bedrift från den 30 augusti 2001 till den 30 augusti 2002, då med det logiska namnet År 50. Och nu är jag alltså klar med År 55. Och inget av åren har jag missat att plåta en enda dag.

Det blir inte alltid fantastiska bilder (en och annan fem i tolv-bild i panik har det förstås blivit), men det har blivit en hel del riktigt fina bilder som jag aldrig skulle ha tagit om jag inte hade haft detta projekt att driva. Så det är inte omöjligt att jag gör ett liknande projekt någon gång i framtiden igen…

På bilden har jag tillbringat natten i min sköna hippiebuss Blixten, och levt hippieliv fullt ut – och därför tyckte jag att den bästa avslutningsbilden skulle vara just detta motiv, som jag tog särskilt med tanke på denna blogg.

Jag hoppas att du som tittat på mina bilder har haft kul, och att åtminstone några bilder föll dig i smaken.

Spara

30 november 2016

161130_hirsch_dagbok_1

Det var här det började. Med inspiration av denna fotografiska dagbok började jag min första fotografiska dagbok på nätet – jag kallade den År 44, eftersom jag påbörjade den på min 43:e födelsedag, den 30 augusti 2005, och avslutade den ett år senare, på min 44:e födelsedag. Mitt 44:e år i livet på den här planeten – därav namnet.

Fem år senare var det dags igen. Jag fyllde 49, och tyckte att det vore kul att göra om projektet, nu med min 50-årsdag som slutstation. Och så fick jag lust att göra det igen, vilket resulterade i denna blogg – År 55. Den kommer förstås att avslutas på min 55-årsdag.

Vad som händer efter det vet ingen. Men det skulle inte förvåna mig om jag får för mig att göra något liknande om några år till. Det är i alla fall oerhört inspirerande, och fruktansvärt lärorikt, att ha en sådan disciplin som att ta minst en bild om dagen.

Vissa dagar är det inte svårt alls – snarare kan det vara svårt att välja vilken av alla bilder jag tagit under dagen. Andra dagar kan det vara riktigt jobbigt att komma på något. Det blir en och annan ”fem-i-tolv-bild”, men huvudsaken är att hålla igång. Ibland blir det en och annan riktigt bra bild, som aldrig skulle ha blivit om jag inte haft denna disciplin.